Nu är jag inte speciellt olycklig alls, men tänkte ändå skryta/skriva lite om hur jag ställer mig till denna lista på
7 Habits of Chronically unhappy people.
1. Your default belief is that life is hard.
-Klart att livet är hårt, men det är ju det som gör det intressant. Utmaningen. Jag ser nog livet som hårt, men ser det mer som ett kvalitetskvitto. Det vore nog tråkigt om det bara var bananskaligt.
2. You believe most people can't be trusted.
-Min optimism och godtrohet öppnar för ett gladare liv. Jag tycker det är enklare att döma människor efter de gjort mig illa än före. Att ens magkänsla däremot ibland kan säga att man ska undvika eller inte lita på något ignorerar jag inte. Men det händer så sällan så att när det väl händer så bör man ta in det i besluten.
3. You concentrate on what's wrong in this world versus what's right.
-Nej, det tycker jag inte. Att dagligen älska något i världen och dess sätt att kittla mina sinnen eller mina tankar är oftast det viktigaste hvar dag.
4. You compare yourself to others and harbor jealousy.
-Jag tror att jag passar bäst att vara exakt den jag är. Det skulle nog alla tycka i mina skor.
5. You strive to control your life.
-Låt saker hända, kasta sig ut i luften, och anpassa efter uppkomna situationer. Det är roligare att säga ja, och det är roligare att släppa kontrollen. Allt löser sig ändå.
6 You consider your future with worry and fear.
-Jag längtar redan till nästa ögonblick i mitt liv.
7. You fill your conversations with gossip and complaints.
-Här finns det tydlig förbättringspotential, jag tror att människan är skapad för att älska småklagomål och skvaller precis som vi är genetiskt driva att älska socker och kaksmet. Men detta är något som jag försöker programmera om mig till att undika i framtiden som Ola 3.0 och bortom.
Sammanfattningsvis: Nä, jag är inte så kroniskt olycklig, och nä, jag är inte perfekt. Och nä, detta blev inte ett speciell välskrivet inlägg.
Men illustrationen uppe på toppen är tamigfanken otroligt snygg/smart.