Jag gjorde denna för länge sen, lade upp på Youtube och lutade mig tillbaka. Tänkte i min enfald att nu minsann, nu skulle jag bli erkänd och känd. Nu när verkligen världen fick smaka på min teknik och de slit som ligger bakom att skapa en ynka kvadratdecimeter av min konst. Men nu sitter jag här. otal månader senare, med ynka 40 tittare av vilken jag själv säkert är 8st.
Hursom. tänkte testa och se om den kan få mer fart om jag länkar upp den via min blogg, och därmed automatiskt via twitter och facebook?
Jag gissar på att jag kommer dubbla antalet tittare inom ett år. Håller ni emot?
Sjukt snygg video och grymt bra låt av japanska Androp. Tydligen finansieras videon av försäljningen av de konstverk/objekt som är med i videon. Genialisk tänk tycker jag. och vill egentligen ha alla objekten i videon. Plus vill att låten ska finnas på Spotifys så jag kan adda till min lista.
Brukar inte bara posta in random videoklipp, främst för att jag upptäckt att när de försvinner från youtube, så blir det inlägget inte speciellt intressant.
Men den här ville jag visa. För jag tycker att det var ett bra exempel på ett jäkla kraftigt framträdande, live, på tv. Inte ofta det händer, men det var en pulshöjare. Enjoy.
Men nog var det här fantastiskt jäkla bra. Säkert som vanligt numera sjukt sen på bollen. Fast det spelar ingen roll, är glad att jag sparat den här karamellen så länge.
Alltså detta är nog bland det bästa jag hört i år. Så jäkla äkta, så rakt på. Så enkelt. Och pumpas det på ett dansgolv nära mig så ska jag dansa. Ta den med er in i helgen.
Min syrra postade precis den här på facebook, och påstod att hon inte kunde sluta lyssna på den. Och vips så blev jag gammal. Har svårt att se ngt annat än ironi i den här låten, men om de gjort den på allvar, och folk seriöst gillar den, utan minsta ironiska blinkningen, ja, då klarar jag inte av att vara allvarlig.
Klart jag kommer lyssna på låten i sommar, men inte som de som är unga. Jag tror de som är unga kommer att uppriktigt digga den här låten, medans jag och mina gemena åldersmän, kommer att gilla den för vad den är.
Äh, vilket knäppt inlägg, jag skriver ju bara samma sak om och om igen. Mina stämband är sjuka. Igår såg jag min katt göra ngt som jag ångrar att jag såg. Idag funderar jag på om jag ska börja blogga igen. Man får se.
Med sånger på engelska men med ett uttal som är en blandning av isländsk och svensk accent så sjunger Edda Magnason vackra låtar. Hittade henne via SvD och kan där läsa att hon spelar på en perfekt stämd flygel. Själv tycker jag att det är uttalet som är det avgörande, om än pianot klinkar på vackert där i bak och förgrunden. Att sjunga med sin egen dialekt. Jag påminns hur mycket jag gillar sån äkthet, om det nu är det, att inte göra sig till, om hon nu inte gör det.
Och plötsligt minns jag hur sådär extra härligt det kan vara att leva. En sångerska ur StereoLab har anslutit till Atlas Sound och tillika tagit dem i handen och lett dem rakt in i mitt populärkulturella kök kallat hjärta.
Detta är musik att duka fram somriga drinkar till, musik att springa över regniga fält till den man älskar till, musik att ha i lurarna när solen slår mot en då man precis stängt bildörren bakom sig efter att ha varit och handlat frukost, musik att skapa liv till.
Eller, borde och borde, jag vet inte vad jag borde, håller någon koll på det eller? Till saken, jag gillar det. Rätt bra musik att måla insidan av en garderobsdörr till. Och då menar jag motivmåla, inte okynnesmåla. En regnig varm sommardag då man annars hade behövt bada.
Eller, säkerligen ypperlig att bada till, i skenet från lyktorna från avensisen och denna musiken pumpande ur de 7 högtalarna i bilen.
Videon är mysig. Låten till videokasettkanten fylld med minen. Och texten lika klurig som den är vacker.
It's my direction, it's my proposal, it's so hard, it's leading me astray
My obsession, it's my creation, you'll understand, it's not important now
All I need is coordination, I can't imagine my destination
My intention, ask my opinion, with no excuse, my feelings still remain
Orchestral Manoeuvres in the Dark - Tesla Girls
Den första låten jag hörde med bandet. Tyckte den var så cool så jag knappt fattade hur cool den var. Det var min kusin Christoffer som spelade den för mig. Än idag är den lite ovanlig. Sköna konstiga sätt att göra musik på. Och videon är ju ett mysterium i sig, hade aldrig sett den förrän idag.
Orchestral Manoeuvres in the Dark - Enola Gay
Avslutar med en riktig ligga på gräset och stirra i himlen låt, med video som matchar.
Ja, det var allt från top3 Orchestral Manoevres in the Dark för idag. Vad tycker ni själva? (fullt medveten om att såna frågor ALDRIG besvaras. .men ändå. kalla det en retorisk fråga då. )
-Att inte köpa Aftonbladet eller Expressen, ty de är fördummande.
-Äta godis på Lördagar. Kakor är inte godis.
-Att köpa krosstränarn' och använda den minst 2h per vecka.
-Att inte läsa metro på tunnelbanan och bussen, läsa böcker eller lyssna på radio istället.
-Att svara på alla mail, sms, samtal och kommentarer på bloggen.
-Att skapa en kaka specialanpassad och med specialrecept för midsommar.
-Att ringa en släkting varje dag.
-Att köpa ett konstverk av en konstnär.
-Att lära Havanna säga diamant. -Att spela ovanstående låt minst en gång i månaden. (kul fakta om låten är att när jag typ var 10, och fick höra den för första gången i Sollentuna hos min moster och hennes kille, så älskade jag den och köpte den och spelade den en massa hemma, mina kompisar gillade det också. Sen sa en kompis och hans bror att de inte längre fick lyssna på den och inte tänkte göra det heller för att Simple Minds sjöng "homosex, homosex" i refrängen, när de i själva verket sjöng "promises, promises". Minns även att jag visste att de sjöng "promises, promises" men inte orkade rätta dem då de var så trångsynta)
Ovanligt kusliga grejer har hänt så jag satte mig i bilen, plockade upp syrran och bilade upp till Skellefteå häromnatten.
På radion lyssnade vi på radiohjälpen. Radio som sänds över många timmar blir lätt urvattnat. Så även här.
Trafiken och vädret var rent utsagt vidrig, pudrig tunn snö föll hela tiden och blåste omkring, polerade isen längs vägbanan och förvirrade bilister med sin snörök. Sikten var uppskattningsvis 50 meter. Förutom när man låg bakom en långtradare, då var sikten ungefär 20 meter.
Vi hörde på radion om olyckor i de områden vi lämnat bakom oss.
Vi lyssnade på barnmusik för att hålla oss vakna.
9 timmar efter jag lämnat Stenhamra anländer jag på Moröbacke, vi stannade bara för att tanka i ett översnöat Härnösand.
Och ja, konstaterat en gång för alla att sk. friktionsdäck är värdo. vintersnöE4an
-När jag var yngre så mycket yngre än idag, så lyssnade jag en hel del på Pavement. -En vän till mig sa att trummisar alltid var lite knäppa. -Gary Young var trummis i Pavement men han fick typ gå för att han var för knäpp. -Gary Young kallade då sig Plant Man och gav ut ovanstående singel. -Plant Man vet var plantorna växer. -Plant Man har en kostym och ett trumset av konstgräs. -Jag har sedan dess alltid velat ha en egen trädgård. trädgårdindiemusikvideo
Kseniya Simonova från en talangtävling i Ukraina är bland det svettigaste jag sett. kunde inte sluta titta på klippet utan hängde med hela de 8 minuterna, amazing. Hade jag sysslat med sandkonst hade jag nog slängt in den sandiga handduken.