Detalj ur hemmet: Uppslagsverk

Åkte till typ Farsta för några år sedan för att hämta följande uppslagsverk. Ovan ser ni hur det går när barn ska försöka sig på att leka med historia.

vill att dina fingrar ska klia.

#208(dgrip) 10x10cm

. . .och jag vägrar sälja denna billigt, den lär kosta minst 10 gånger så mycket som sina bröder och systrar. så jag kan garantera att den förblir i mina ägor, eller något annat, ännu åtråvärdare.

Öppen brev till Jonas Hällgren

Hej Jonas, vet att vi snackade om att ses i slutet på sommaren under semestrar. Du är darför härmed inbjuden till Stenhamra för en Arkitekturpromenad som heter duga.
Följande hållplatser finns att beskåda:
[ ] [ ] Villa Eknäs
[ ] [ ] Det idylliska huset.
[ ] [ ] Det ljusbadande köket.
[ ] [ ] Den kommunala idyllen.
[ ] [ ] Badhusen
[ ] [ ] Strandvägens nybyggen.
[ ] [ ] Stenhuggarnas bostäder.
[ ] [ ] Aros Mästerverk: The Glaspyramid of Kon Sum.
[ ] [ ] Guds hus
[ ] [ ] Grekkvarteren med sfärbusken.
[ ] [ ] Det ogenomtänkta huset.
[ ] [ ] Drömhuset i skogen.
[ ] [ ] Den omöjliga tomten
[ ] [ ] Husen man vill/får se om och om igen.
[ ] [ ] Tornet med vattnet.
[ ] [ ] Det långa huset.
[ ] [ ] Blixbygget vid Stockmos.

Ovanstående inbjudan är bindande. Svaret behöver inte vara det. Printa inlägget och ta med för att dels visa vilka du vill se, och sen kryssa i den när du väl sett dem.

Inbjudan gäller för dig + 1.

I anslutning till samt under promenaden så kommer godare vegetarisk förtäring plus eventuell logi att bjudas på.

Ja, det var det. Ovanstående bild är ett kollage, OBS.

En atlas av mitt inre

#207(ladies1) 10x10cm

äh, jag vet inte om detta ÄR ett Atlas av mitt inre, men något är det, och just ordvalet atlas har nog med annat att göra, handlar mer om känslan som verket ger mig. och den känslan är kopplad, i mitt huvud, till ordet Atlas.

Fjärilen

Ni vet det där talesättet om hur en fjärils vingslag i Skellefteå kan skapa en orkan i Aruba. Nu har jag precis bevittnat något som kan ha varit ödets definitiva uppgörelse med fjärilarna. En magsmocka rakt på fjärilens ludna väsen. Naturens egna jantehämnd.

Efter en underbar morgon så tar jag Colten till Skå för att ta bussen därifrån. Väntandes på bussen vid busshållplatsen så noterar jag att en kvinna brevid mig avviker och går in i den bortre glaskuren. Jag känner snabbt efter och konstaterar att vädret är precis så behagligt som det en sommarmorgon ska vara och att man varesig behöver skugga, regnskydd eller lä. Kanske ska hon gå dit för att släppa sig? Prata telefon? Ta på mer parfym?Teorierna hinner bli fler innan jag ser varför hon gick dit.

Hon böjer sig ned och sträcker ut handen till en stackars vit fjäril som för en desperat kamp mot glaskurens väggar. Fjärilen klamrar sig tacksamt fast vid henne och låter sig föras till säkerhet. Väl utanför kuren lämnas så den trygga handen och jag följer fjärilens första vingslag i sin nyvunna frihet.

Fjärilen tar sig via sin typiskt oregelbundna bana ut över vägen där den abrupt fångas in och avrättas av kylaren på en långtradare.

Ovan ser ni en bild som jag tog precis när det hänt. En bild över minnesplatsen. Platsen där det helt enkelt inte gick att rädda livet på en vit fjäril.