hittade den här bilden och drabbades genast av medkänsla för smärtan som han på bilden måste ha känt, någon hundradel efter den togs.
Sen stannar jag upp, och känner efter, har jag själv gjort mig ordentligt illa någon gång i duschen? Och visst, jag har tappat en schampoflaska och försökt fånga den med foten säkert mer gånger än jag minns. Men det jag verkligen minns är:
När jag bodde i Kristineberg under 90talet i en liten 1a med dusch i källaren (fanns många duschar att välja på där i källaren). Lägenheten låg på 4e våningen så det blev en hel del springandes i de trapporna. Bra träning för ben.
Det var säkert darför som jag började träna armar och axlar där i duschen.
Jag uppfann en ny genialisk träningsmetod som gick ut på att jag stod i duschen, och liksom föll framåt och sen tog emot mig mot kakelväggen med händerna. Och sen sköt ifrån mig så jag åkte tillbaka upp till rakt stående. Detta brukade jag göra varje gång jag duschade.
Det som fick mig att sluta var när jag var i den största av duscharna i källaren. Den med extra bredd och ett handfat att, ja, vadå i. .jag fattade aldrig det. Det var lite jackpot de gånger man hade turen att få det här största duschrummet, kristinebergskällarduscharnas rolls royce ju.
Iallafall, när jag föll framåt, och precis som mina händer slog mot det våta men lite kallare kaklet
så tappar mina fötter greppet om kaklet på golvet och börjar glida bakåt. Detta får mina händer att glida nedåt längst det väggen, och fötterna att ytterligare snabbare glida bakåt, tills jag ligger raklång på duschgolvet.
Ett rejält magplask i meridiancentimeterdjupt vatten. Själva fallet klarar jag bra, tror jag faller så perfekt och så snabbt så jag inte hinner fälla ut några knän eller handleder som kan skadas i fallet. När jag chockad ligger där på golvet och ser rykande luft uppstå vid det öppnade källarfönstret så känner jag att jag har en otrolig smärta i ena foten.
Smärtan kommer från något som hände i fallet. Då min stortå åkte in i mynningen på det plaströr som går längs väggen från tvättstället till golvbrunnen i själva duschen. Stortån passade perfekt in i det röret, och hade borrat sig djupt in i röret. Tyvärr så har man ju lite antydan till simhud mellan tårna. Dessa simhudceller ställdes så inför ett val, skulle de följa med stortån in i röret, eller skulle de stanna ute i duschen med pektån och gänget? Två läger av simhudceller uppstod. Och som ett hav som Moses ställts inför vid en flykt från Egypten, så delades de.
Aaaaj.
1 kommentar:
Fasen vilken spännande och dramatisk berättelse! Och Självupplevd! Gillar särskilt de biblisk/vetenskapliga tvärreferenserna mot slutet. Hudceller vs. Moses liksom.
Skicka en kommentar