Låt spelet vila i frid.

Godkväll,

Såg att Spelet Asteroids ska bli film, och blev först glad.
Asteroids var det första spelet på Atari 2600 som jag på allvar behärskade, detta vid uppskattningsvis 6 års ålder. Jag var helt otroligt grym på det, slog high-score på high-score. Snurrade runt och sköt på stenar i vår totalbruna* vardagsrum på Moröhöjden.

Ja, jag skrev att jag blev "först glad". För precis som med böcker å sånt, så tycker jag det är bäst att vissa saker får fortsätta vara det de är. Och inte bli något annat till förmån för de som inte fattat storheten. Nu är jag mest ledsen, och kan ömt garantera att detta är en film som jag aldrig kommer att se. Att de satt en skitregissör på att regissera den spelar inte in. Jag vill bara inte att någon ska röra mina gamla minnen.

Så, ni som känner mig, kom hem till mig, säg:
-Arubamannen, dra fram ditt gamla Atari 2600 från garaget så spelar vi lite Asteroids, har hört att du är grym på det.
Mitt svar blir så enkelt och självklart att man metrar av väggbonader till dess ära borde brodera:
-Ja, jag är grym på det. Du kan få vara det rosa skeppet, så är jag det gröna, kom nu så skjuter vi sönder lite rymdstenar.

*Parkettgolv, mörkbruna säckvävtapeter, brun soffa, mörkbrunt tak och en mörkbrun 24-tums TV.

atari asteroids 70-talet skellefteå minnen film