lördag, februari 27, 2010

komsi komsi.


#172(mål 1) 46x33cm

fredag, februari 26, 2010

Goda saker kommer i tre.


Lutar mig tillbaka en skön fredagskväll och njuter av min livstidshelgprenumeration av DN - på nätet!

När jag som från ingenstans sätter Asti:n i halsen inför DN:s rekordmonotona recensionsbetygsvariation.

7 recensioner på förstasidan på dn.se/kultur, och 7 st 3or. Nu är visserligen 3 av dem om samma film. Men ändå.

Så jag finge blogga istället för att läsa recensioner.

måndag, februari 22, 2010

Midfebruari-morgonens köld var hård.


st:eriksplan 07:11

05.30 Noterar att bilen låter lite trött när jag startar den.
05.31 Tvingas skrapa insidan av rutorna.
05.32 Noterar att det är -24 grader ute.
05.46 Kör om en ersättningsbuss för tunnelbanan som har stannat; "haha, suckers! "
05.48 Anländer i Alvik och börjar leta parkeringsplats.
05.55 Hittat ett antal lediga parkeringsplatser, men samtliga har 1 meter snövall som jag måste forcera för att kunna parkera.
06.05 Hittar slutligen en parkeringsplats.
06.10 Anländer vid tunnelbanan och hänvisas till att ta ersättningsbuss.
06.40 Efter 30 minuters väntetid kommer en immad proppfull ersättningsbuss.
06.41 Upptäcker att det är is på golvet i bussen.
06.42 Fryser ännu mer om fötterna.
07.00 Anländer till fridhemsplan.
07.10 Anländer med tunnelbana till St.Eriksplan.
07.20 Bultar på dörren till kontoret.
07.22 Kommer in till värmen på kontoret och 2a perioden mellan Sverige och Finland.
07.24 Spiller kokande tevatten i handen.
07.24 Njuter av kokande tevatten på min stelfrusna hand.
07.26 Serverar Sabeltandad tigerkaka* till de övriga 5 tappra hockeyfansen.
09.46 Bloggar om min morgon.

*recept kommer i min kakbok sen.


fredag, februari 19, 2010

vem är du som läser min blogg?


Gör nu ännu en snabb check på vem ni är som läser min blogg, ni ser formuläret till höger, så vänligen offra lite tid och svara på vem ni är, bjussa mig på lite verklighet nu.

Och ja, kommentera gärna också, med ytterligare fakta.

torsdag, februari 18, 2010

shall we take a


#171(trip) 10x10cm

onsdag, februari 17, 2010

ett galleri hörde av sig. .


. . .de ville ställa ut mina tavlor.
Kul, tänkte jag, och bad dem berätta mer.

Det var då jag fick veta att de ville ha en summa på 2400kr för att ställa ut mig, samt 28% kommission för det som såldes, samt att jag skull bekosta tryck för såväl affischer samt små vykort.

Så jag tackade nej.

Är det verkligen så det funkar numera?

söndag, februari 14, 2010

varför är mina koppar te så tråkiga?


hittade den här sköna tegrejen att lägga lösviktste i på nätet.
Såklart framtagen för alla trippade beatlesfans. Och för mig. Yep


BIG IN THE UNITED STATES OF AMERICA !


nja, men är iallafall intervjuad på en site/blogg där, och featured som "artist of the week".

Lite felskrivningar här och där i intervjun men annars förhållandevis underhållande.

Stället heter What to do wear during an orange alert och handlar om allt möjligt inom kultur och annat högt. Rekommenderar att läsa den.

Klicka här för att läsa intervjun.


lördag, februari 13, 2010

nu ska jag skriva något som kändes viktigt att skriva om men som många kanske kommer tycka är en knäpp åsikt:

Det handlar om det här med välgörenhet. Och det handlar om det här med Haiti.

Idag när jag satt i bilen för att jag kände mig tvungen att lämna huset efter min vinterkräkis så råkade jag radiozappa in på låten Everybody Hurts. Lyssnade inte så noga i början men trodde att jag lyssnade på REM:s vanliga version, men insåg efter ett tag att Herr Stipe lät pinsamt lik Mariah Carey, insåg då att jag antagligen hade med en välgörenhetssingel att göra.

Och ja, mycket riktigt, kulturbloggen bekräftar det jag trodde.

Nu till det som jag ska säga. Jag tycker att det känns lite fel, och det slog mig i bilen, när jag tvingades genomlida världsartist efter världsartist som gjorde allt de kunde för att sjunga skiten ur sin lilla rad i sången, och gjorde allt för att verkligen synas och höras, det var som om alla som sjöng satt på rad på världens största unisextoalett, och tog i från tårna, och det som slog mig var att jag tycker de kan göra mer. MYCKET MER.

Här har vi ett gäng miljonärer och i vissa fall MILJARDÄRER. De har blivit det för att de älskar att sjunga och att världen har velat lyssna. Nu ska de hjälpa de i Haiti. Och de gör det genom att göra det de älskar, sjunga. Många av dem kommer tjäna pengar på deras medverkan på singeln, och några kommer återuppliva sina karriärer.

Mariah Carey säger: "Obviously we are all extremely saddened to see the pain and the hurt of the people of Haiti and I feel grateful as an artist to be able to help."

Robbie Williams säger: "I'm very honoured to be asked to contribute to the single. We can all do something to help the people of Haiti - and I urge everyone to do what they can."

Robbie ber alla att göra allt de kan för att hjälpa de på Haiti. Varför gör inte han och de andra artisterna det då? Varför gör de bara det de älskar?

Nu vet jag visserligen inte hur alla dessa artister har engagerat sig i Haiti förutom den här singel. kan tänka mig att de skänkt ngn promille av sina månadsintäkter eller liknande. Men jag är rätt säker på att någon av dem är självgod nog att bara luta sig tillbaka och tryggt känna att de gjort sitt.

En win win situation liksom.

vad jag själv gjort för Haiti, inget vad jag vet tyvärr.

att kunna rita.


Brendan Wenzel är en jäkel på att rita. Vet inte så mycket mer om honom då jag precis börjat följa hans arbete, men kicka på hans sida och hans blogg, duktig duktig. Och härlig stil.

Skulle vilja skapa en barnbok med honom. Minst.

fredag, februari 12, 2010

I brist på annat. .


Jag har ju inte bloggat så mycket på sistone. Det har handlat om att jag prioriterat annat. Förra veckans sjukdom övergick till en massiv jobbpeak när jag väl var tillbaka på jobbet. Och som grädde på mitt sjuka mos så åkte jag på en släng av vinterkräkis i onsdags. Så är ännu däckad av den.
Dock har den börjat släppa greppet om min infektionsrika kropp. Men i efterdyningarna så finns orkeslöshet, ledvärk, huvudvärk samt fantasilöshet.

Återkommer när jag sprudlar igen.

Och ja, visste inte hur jag skulle illustrera det här inlägget, så jag lade in en bild på den världsberöma Dresdendiamanten ovan, en av världens mest kända diamanter.

Ska vara ärlig att säga att hade jag ägt den, så hade jag mått bättre än jag mår just nu.
Kram

lördag, februari 06, 2010

På den inschlagna vägen är det.


Det var ju deltävling 1 i schlagerspektaklet, och jag såg delar av den.
Nedan och ovan ser ni mina minnen:
1) Salem Al Fakir var bäst. bäst låt och snyggast strålkastare på scen.
7) Min namne Ola hade mest maskara. Citat efteråt från Ola: Jag har totalt tappat greppet.
13) De där hårdrockarna som sjöng låten Road Salt Den gick vidare, intressant inlägg i vägsaltdebatten. Coolt.
26) Dolph ägde, körde motorcykel, spelade trummor, lät som en reklamradiosnubbe, armbågade sönder is, dansade och karatesparkade sönder MDF skivor. Kvällens mest oväntade och opassande var "politikern" Fredrik Federley som sågade Dolph på sin twitter: Eh, skicka hem Dolph. Snabbt! och några minuter senare: Varje gång Dolph pratar vill jag skada mig själv.
41) Mina favoriter förutom Salem var hon konstiga låt nummer två med de konstiga kläderna och den konstiga dansen till den bra låten, samt hon den där Jessica.



fredag, februari 05, 2010

tillbaka till ytan.


Efter nu snart 2 veckors kraftig förkylning så går livet vidare med ännu en helg.

Läkaren jag träffade i början ordinerade 2 alvedon och 1 ipren 3 ggr om dagen, och jag har oftast tagit det, men nu är tanken att jag ska gå cold turkey.

Så diverse krämpor jag under 2 veckor hade glömt bort att jag hade har börjat göra sig påminda, och jag är lite småvresig.

Så, vilken perfekt kväll att pyssla lite med datorn och titta på min favoritfilm The Abyss.
Den är min favorit pga musiken, fotot, de vackra vyerna, färgerna, och att det även är en spännande och bra film.
Men musiken tillsammans med vissa vyer, det är ren pur magi.

Minns när jag hade opererat blindtarmen och låg på Skellefteå Lasarett i en vecka, då lyssnade jag nästan konstant i min CD freestyle på soundtracket till filmen. Det var väldigt skönt att bara sväva iväg till.

Ni vet hur man ibland säger att ens hjärna dansar till viss musik. Soundtracket till The Abyss får inte min hjärna att dansa, men däremot att bli hel, och att i ännu större utsträckning hela min kropp. Precis som mitt blindtarmsärr läkte ihop fint under den veckan, så skall nu ikväll min förkylning, en gång för alla, läkas bort med musikens magiska kraft.

onsdag, februari 03, 2010

det som blir svårare och svårare att göra.


#170(planka) 10x10cm

Snart på ett handfat nära dig.


Mitt senaste verk Liquid Squid Soap.
Står och vilar på köksbänken.
Notera det lilla gråa nere i hörnet
Det är som att det är en liten nätt och jämt Liquid Squid där nere, som om redo att luckras upp och bli ett med resten av tvålen. Mmm Liquid Squids.

tisdag, februari 02, 2010

Verklighetsbild: Odenplan


Först tänkte jag skriva: Jag vet inte vad de vill, men jag är villig att äta en lunch för att de ska få uttrycka det.

Sen tänkte jag skriva, och även skrev: Sån är min prioritet varje lunch numera.

Hjärtan eller Rumpor?


Efter jag klinkrat färdigt i hallen så var det lite klinkerfix över, så jag och underbara the pyssler bestämde oss för att göra lite sköna betongliknande klinkerfix grejer. Jag minns inte vad jag gjorde, men hon gjorde bland annat de skapelser ni ser ovan.

Som form för dem använde hon hjärtformade silikonformar från IKEA, och hon tycker det är fint och mysigt att pynta med små hjärtan av sten(klinkerfix)då och då. Jag, och alla jag frågat, tycker dock att de ser ut som rumpor. Små klinkerfixrumpor.

FYI


Iförrgår såg vi filmen Logan's Run. Den var inte speciellt bra.

måndag, februari 01, 2010

jag pallar inte detta.

hah, jag pallar inte att inte berätta för er om min fantastiska pall:
Det är en sån där kökspall från ikea, som jag givetvis betsat med rosewood, och sen med hjälp av en japansk vit grafittipenna målat massa sköna gubbar på.
Kilade ut i garaget och tog en skön bild på den. ni ser den nedan:

Notera de sköna gubbarna som liksom ålande sluter sig om pallen.


Mmmm närbild.

Har inte bestämt om jag ska täcka hela vilket var min ursprungliga plan, eller om jag ska låta dem liksom krypa och växa runt pallen.

alkohol, bra eller dåligt?


aftonbladet.se rapporterar från det "jätteintressanta" Bandy VM som just passerat medans jag gäspade.

Men, lite intressant är hur de väljer att, i brist på annat att lyfta fram, publicera lite dramatiska artiklar gällande spelarnas drickesvanor. Dels skapar de förståelse för alkoholens djävlighet med en intervju med Mossberg som söp bort mycket av sin karriär, och dels så visar de två snubbar som säkerligen är på väg att supa bort sina karriärer.

Intressant intressant. Minns att min morfar en dag i bilen, i närheten av OK på Torsgatan, beklagade sig över medierna fascination att alltid visa guldhjältar som sprutade champagne på varandra. Han tyckte att glorifierandet av alkohol i samband med folkliga hjältar bara spred drickandet och eländet. Och visst har han rätt, man har svårt att se det skadliga med alkohol när elitidrottsmän klarar av att supa men ändå vara bäst i världen.

Skulle jag vinna VM i badminton, så skulle jag nog fira med en semla, men det kanske är darför jag aldrig kommer vinna VM i badminton.

Verklighetsbild: Jobblunch.


Ett stycke Sallad med ost och dressing, ett stycke orientalisk soppa.
Väl rundad lunch, billig(nja) och delikat(ja)

Bussstatus

Tillbaka på bussen efter 10 dagars frånvaro. Snuvan ruvar i min näsa. Bussen var 10 minuter sen, ergo jag 10 minuter kallare. Mannen mitt emot mig läser boken "kyrkbåtar och kyrkbåtsfärder". En ny man hoppade på bussen precis, vid drottningholm, han ser lite ut som kungen men är lite kladd som en liten tant. Skär längre täckjacka axelväska och blanka svarta skor med klack. Och nu hoppade han av. Strax efter bron, vid nockeby. Snacka om besynnerlig man. Jag är lite skärrad.