Imorse vid 7-8 tiden dog min pappa. Allan Wikström.
Somnade in 55 år gammal.
Det som slog mig så fort jag fick veta
var att jag bara har goda minnen av honom.
Att han aldrig var taskig eller elak mot någon förutom sig själv.
En helt genomgod människa, som inte ville någon något illa.
Jag känner en enorm saknad, men tar även av mig hatten för allt fantastiskt han gett mig.
Bilden ovan är tagen för två somrar sen, med hela familjen samlad kring farfars gamla lågmilarmercedes.
Mina syskon och föräldrar i bilen och jag, speglad i lacken, utanför.
Just när du ler sådär, är det jag kommer att se när jag sluter ögonen och minns dig.
Sa det inte alltför ofta pappa, men jag älskar dig.
Och kommer alltid att sakna dig, minnas dig, tänka på dig och prata om dig.
Tack för allt, du var väldigt älskad.
Inlägg
