tunnelbanetankar från London del 2

(bilden har inget med mina tankar att göra annat än att det var såna säten som vi satt på )

På väg emot Paddington(paddan) så sitter jag på tunnelbanan, mitt emot mig sitter en äldre kvinna. Hon ser lite business ut, och sitter och läser några sammanhäftade papper. I brist på annan literatur tillgänglig så sneglar jag på hennes papper. Jag ser att det är en "job description" dvs en beskrivning av en tjänst som hon säkert sökt eller överväger att ta.

Då jag försöker läsa vad det är för jobb som hon kan tänkas söka så märker jag hur hon tittar upp från papperen och tittar på mig, och då jag inte vill verka som jag smygläser så tittar jag på henne och ler, tittar snabbt bort och fortsätter le, men känner att hon fortsätter titta på mig.

Jag känner att mitt leende kan uppfattas som ett hånleende, för jag märker att det faktum att jag ler gör att hon stirrar ännu mer upprört än innan, då hon bara avslöjade mig med att smygläsa hennes papper.

Efter ett tag slutar hon stirra, och jag kan inte sluta tänka på hur hon måste ha uppfattat mig, och försöker tänka ut vad det var för tjänst jag hånlog åt, hade hon sökt ett pinsamt jobb? Och kände hon sig träffad av mitt leende?

Efter några stationer gör jag ett sista försök att se vad det var för jobb, sneglar diskret på hennes papper igen, och lägger märke till att hennes händer är fulla av pigmentförändringar, dvs några fingrar är blekvita och andra mer bruna, de andra normalskära. Dvs hon har någon slags hudsjukdom på händerna.

Jag inser att det var darför hon tog så illa vid sig att jag stirrade, och sen hånlog, på hennes händer, som hon säkert har komplex för.

Jag skämdes, rodnade, steg av vid Paddington (paddan), och skämdes lite till.