jag skäms som människa.

Jag tänker på fiskarnas konung, den okrönta lekledaren bland fiskar. Som hoppar och sprätter som ingen fisk kan i vilda forsar av källvatten. Jag tänker på Mr Lax.

Imorse gick jag förbi en skylt till ett ställe som jag aldrig käkat på, Cipollini, och såg deras lunchmeny, ögat fastnade på deras dagens: Vallmopanerad laxfjäril med dill och vitlökspotatisgratäng.

Är det inte att skända ett så vilt och starkt djur, att en gång för alla knäcka dem, trycka dess fisktryne i en sandig älvsbotten, att visa vem som är toppen på näringkedjan, när vi tar dess livlösa kropp, skär upp den i bitar som gör att den liknar en insekt, och sen rullar in den i vallmo, ett frö sprunget ur en blomma.

Seriöst, och detta menar jag, inget kåserande bjäfs, vad håller vi på med? Är detta vår sista manifestation av vår överlägsenhet, det yttersta beviset på vem som styr världen.

Det är med sorg jag ser bort från denna stolta fisk, i sin nu sorgsna tragiska form.

EDIT: strax efter ovanstående inlägg blev publicerats så hittade jag följande artikel med videoklipp, och nu vill jag bara gå hem och lägga mig i fosterställning i vardagsrummet och dricka oboy, så infernaliskt äckligt. Allvarligt, tittande sker på egen risk, själv ångrar jag djupt att jag tittade på det, mådde bättre som människa före än nu, känns som en del av mig dog. Det handlar om kineser som tillagar fiskar levande, och som ännu lever när de är färdigstekta, och som de sen äter, medans fisken andas, SLUTA LEKA MED OCH PLÅGA DESSA DJUR, både fysiskt och post-mortum-psykiskt.

lax ekologi