Recension av min recession.

Stressen pressar ned mig till en totalt orkeslös rätt, toppdressad med en kombination av låg feber och kalla njurar.
Man kan tydligen ha panikångest och tryck över hjärtat och lungorna samtidigt som man knappt kan röra sig.
Saker jag egentligen inte hinner, men som jag gör ändå, gärna två.
En sten i magen, ett huvud som bultar. Käkar och handleder som vill ta in på spa.
Min kropp och mitt pass vill tillbaka till Aruba.
Ett behov av värme och vila är vad mitt hjärta behöver följa.
Passet trånar att få ligga igen, i trygga säkerhetsboxen på vårt hotellrum.

Och så insikten om att jag drack en Pepsi MAX till lunch, och att kaffein inte är bra för mig.
Ljuset och lugnet när jag äntligen lyckas stänga ute världen med mina hörlurar.
När Olafur Arnalds vemodiga piano möblerar upp mitt inre.
En tjockt glas te av smaken Kvällsro rinner badvarmt ned i min hals.
Ser saker klarare.
Jag löser uppgifterna, en efter en.
Delegerar.
Reagerar.
Regerar.
Med ett barnsligt leende längtar jag hem.
Till tända ljus och god mat.
Ett vackert bibliotek.
De näras leenden.
Samt otroliga mängder av värme.

Pepsi MAX
0 av 5 krämiga chokladbitar

Kvällsro
4 av 5 krämiga chokladbitar.

kvällsro pepsi panikångest